Degerfors
Missionsförsamling, Vallakyrkan, söker ordinerad pastor och
föreståndare på 75 - 100 %.
Vi söker dig som känner en
utmaning och kallelse till en församling med många äldre men
också en stor ungdomsgrupp. Vi vill tillsammans med dig
utveckla det vi redan har samt hitta nya vägar att betjäna
människor i Degerfors.Vi tror att vi behöver dig som
uppmuntrar och utmanar oss, som tycker om livsnära samtal
och undervisar i den andan. Du arbetar gärna med själavård
och ledarvård och vill vara en god röst i samhället.
Vi berättar gärna mer.
Hör av dig till distriktsföreståndare
Roland Brage, 054 - 19 61
73, 070 - 601 50 52, ordförande Thomas Forsling, 0586 - 422
39, 070 - 586 32 58.
Skicka
din ansökan till:
thomas.forsling@bfkilsta.com eller
Vallakyrkan
c/o Thomas Forsling
Byggmästaregatan 8
693 33 DEGERFORS
|
EN GLÄDJEKÄLLA
Under en tid har jag ägnat ganska mycket tid åt att läsa texter om
kyrkans och församlingens grundsatser, konstitution och stadgar. Uh så
tråkigt, tänker du kanske. Men jag har faktiskt hittat mycket god
läsning i dessa texter. Här följer några tankar som inspirerats av denna
läsning.
Kan man tänka att församlingen är en källa till glädje? Jag är övertygad
om det. Jag tror att det var P. P Waldenström som sade ungefär såhär:
”Vår uppgift är att ställa människor öga mot öga med den uppståndne
Jesus Kristus. Utifrån det mötet skall människor sedan forma sina liv.”
Jag läser i förslaget till konstitution att församlingen hålls samman av
sitt centrum, Jesus Kristus, inte genom yttre gränser som vi kan tänkas
sätta upp. Gemenskapen växer och berikas när vi i ödmjukhet, öppenhet,
kärlek och
omsorg delar olika erfarenheter, skilda tolkningar av Bibeln och
självständiga ställningstaganden i fråga om trons konsekvenser i livet.
Vet du? Då är du och jag viktiga! När vi delar våra tankar och
erfarenheter, när vi tillsammans ber och lovsjunger och läser Guds ord
och funderar på vad det betyder i våra liv idag. När vi låter oss
inspireras till tjänst, var och en utifrån sin förmåga och längtan och
med den kraft och de möjligheter som Gud ger oss – Då är församlingen
synlig och attraktiv och en källa till glädje, tröst, stöd och
uppmuntran. Då vill vi vara med.
I denna gemenskap finns plats för mig när livet har gått sönder, - när
jag är modfälld och känner mig otillräcklig och misslyckad, - när jag
upplever att kraven är större än min förmåga, - när ensamheten kväver
mig, - när sorgen och saknaden är på väg att äta upp mig inifrån, - när
rädslan vill förlama mig…
Församlingen är ingen utställningslokal för de perfekta. Den är Guds
verkstad för oss som erkänner vår otillräcklighet och vårt beroende. Vi
är högst ofullkomliga och i behov av nåd, tröst och förmaning. OCH ÄNDÅ
- Tillsammans utgör vi Kristi kropp i Degerfors och i världen. Gud
väljer att göra sig synlig genom oss. Vi får vara en källa till glädje –
för varandra och för andra.
Med förtröstan och tillit ser vi fram emot ett nytt år i Guds och
varandras gemenskap. Kom och var med och dela tro, kärlek, erfarenheter,
misslyckanden och nya försök…
Väl mött!
Thomas
Vallakyrkan fick egen julkrubba
.jpg)
Vallakyrkans
julkrubba tillverkad av RIA-vänner
(Hela Människan) Foto G. H. |
Jag
ville vara i Betlehem och se
vad herdarna såg
se grottan, djuren och allra helst
se krubban där Jesus låg.
Han
föddes fattig i hemlighet
och himlen föddes av sång
för himlen visste att han
var Gud och mänska på samma gång.
Margareta
Melin
|
|
|
Insamling till Världens barn |
Start 1 advent |
|
Tårtkalaset för Världens barn har hittills
inbringat 14.000 kr. Fortfarande kommer pengar
in till detta ändamål genom att Tomas
Pettersson, på lördagseftermiddagar, förmedlar
osålda tårtor från Märtas konditori. Tårtorna
säljs för halva priset och behållningen
oavkortat går till Världens barn.
|
Traditionellt har Missionskyrkans
insamling till arbetet i andra länder kallats
”Annandagsinsamlingen” – men det handlar om en
hel period, med start 1 advent, då vår vilja att
hjälpa våra medmänniskor runtom i världen står i
fokus. Den 1 advent är starten på kyrkoåret .
Låt det också bli starten på Mirakel 2012 |
|
Loppisen i Vallakyrkan
har hittills inbringat
13.583 kr. Fortfarande kommer det in lite
pengar, eftersom försäljningen fortsatt efter
lördagens stora insats. Nu är allt nedplockat
igen, somligt är undanlagt till kommande loppisar och annat är skänkt till
Pingstförsamlingens insamling till Ryssland.
|
Stickcafé
tisdagar kl.
16.30 med början den
24/1. Träffarna fortsätter sedan
under våren på jämna veckor.
Måndagsträffar
med servering
23 jan. kl.14.00
20 febr. kl. 14.00
Sinnesrogudstjänster
onsdagarna 18/1, 1/2, 15/2 samt
29/2
kl. 18.00
Kören
Laudate
övar onsdagar kl. 19.00. Ledare
Bo Borslehag.
|
|
Lycklig den som funnit vishet,
den som nått fram till insikt.
Ty visheten är mer värd än
silver, den vinst hon ger
är bättre än guld.
Ord.3:13-14 |
|
Pastorn har ordet
Önskelistan…
Ett av de vanligaste uttrycken vi använder här hemma
just nu är: Skriv upp det på din önskelista.
”Önskelistans högtid” är här. Reklambladen väller in
med ”årets julklapp” eller ”julklappen till den som
har allt” (Hmm???) Och just vi småbarnsföräldrar
upplever att leksakskatalogerna kommer tidigare och
tidigare och de blir tjockare och tjockare. Ekonomer
träder fram i media och säger att i år hoppas
handeln på att slå rekord – även om det egentligen
är dåliga tider.
Missförstå mig nu inte – jag älskar julen och jag
gillar verkligen julklappar. Det jag oroas över att
vi HELT glömmer bort att vi människor är mera än
bara kropp. I stort sett hela konsumtionssamhället
är inriktad på kroppen. Människan som konsument kan
bara vara lycklig om hon har det senaste eller det
dyraste… Och julen har blivit den viktigaste tiden
på året för denna industri.
Det vi egentligen firar i julen är någonting helt
annat. Långt borta från all konsumtion från all
julmat och julgransbelysning… föds det i ett litet
stall mitt bland djur och halm… ett litet barn. Ett
litet barn som kommer med den önskan som folk har
haft ända sen tidernas begynnelse – nämligen FRID!
Detta lilla barn är den frid som alla – och ja, jag
menar ALLA – längtar efter… Nämligen KÄRLEKEN.
Det vi alla borde skriva längst uppe på våra
önskelistor - ja, det kanske redan står där, som en
osynlig/omedveten överskrift – är FRID.
Och tänk dig… Denna önskan kan bli uppfylld! Den ÄR
redan uppfylld… Våga tro att friden som du letar
efter ligger i kärleken… Och säg då till Gud – jag
vill tro… hjälp mig leva i Din kärlek. Du får
fortfarande äta julskinka och köpa julklappar – men
det får inte vara det som är orsaken till att du
lever – då håller det inte. Våga söka friden… i ett
litet barn… i ett litet stall… i orden till herdarna
på ängen: Var inte rädda. Jag bär bud till er om en
stor glädje! (Luk. 2:10)
En God och Fridfull jul önskar vi er!
Arvid
|
Besök av
Tomas Sjödin
Den 26-27 mars kommer Tomas Sjödin att hålla
tre föreläsningar i Vallakyrkan. Det är ett
samarrangemang mellan Dfs Missionsförsamling
och Pingstförsamlingen. Två av
föreläsningarna är identiska och vänder sig
till kommunal- och landstingsanställd (eller
annan) personal i Degerfors med omnejd inom
ex skola, vård, omsorg mm. Rubriken på
föreläsningen är ”Närvaron är god nog”. Alla
som lever eller arbetar i närheten av
människor vet något om maktlöshet. Men också
om kraften i mänsklig närvaro. Denna dag
pratar Tomas Sjödin om hur vi med till synes
små medel kan bli varandra till stor hjälp,
om storheten i mänskliga möten.
Den andra föreläsningen, kvällsföreläsning,
är öppen för alla och har rubriken ”Att vila
är att ta ansvar”. Hur hanterar man känslan
av att inte riktigt räcka till och hur vilar
man en sliten själ?
|

Tomas Sjödin
|
En resa till
Asbest
är i sin helhet ett äventyr varje gång det bär av.
Själva staden och kulturen där skiljer sig på många
sätt från vårt svenska samhälle. Kanske främst genom
att sättet att leva där i Asiens gränsland i sig
självt skapar en annan karaktär på tillvaron. I
Asbest ser man många människor med tydliga tecken på
annan härkomst än de vanliga kaukasiska. Här möts
världsdelarna verkligen, vilket också speglar sig i
den kulturella bredden. Staden Asbest är i mångt och
mycket fortfarande beroende av den stora gruvan. I
många delar av vår värld och då inte minst i
Ryssland, används fortfarande mineralet Asbest som
en viktig ingrediens i taktäckning, isolering och
maskindelar. Men att produkten minskat i intresse
för omvärlden står ändå tydligt att se i på olika
sätt. Även den skrotade planekonomin sätter sina
spår. Staden är full av tomma industrilokaler.
Tristessen är i många fall påtaglig. Inte minst syns
detta i människors liv. Av cirka 70 000 invånare är
dryga 10 procent narkotikaberoende och omkring
hälften av invånarna kan inte klara av en vit,
alltså alkoholfri vecka.Här verkar sedan 20 år
församlingen Kristi Kärlek. Med ett arbete som i
utformning är ganska likt vårt. Ungdomsverksamhet,
gudstjänster och bibelstudier, fast i något större
skala. Musiken har en framträdande plats och
förgyller varje gudstjänst på ett genomtänkt och
funktionellt sätt. Att gå på gudstjänst i Asbest är
faktiskt en fest. Trots att predikan kan vara lika
torr som här hemma.
Det som är mest fascinerande att uppleva är barnen.
Barnen i gudstjänsten. Massor av barn. Och de får
församlingens uppmärksamhet på ett mycket ingående
och rörande sätt. Barn är sig lika över hela
världen. De är tydliga med hur de upplever
situationer. De har egna koder som också går att se
även om vi inte som vuxna minns vad de betyder. Och
de är öppna för sin omvärld. Inte minst blir det
påtagligt i alla de blyga ”hello, how are you?” som
man får besvara när man kommer på besök.
”Hello, how are you?” är också en viktig del i
församlingens arbete. Vid mitt senaste besök fick
jag möjlighet att umgås med vårt svenska
volontärteam som just nu jobbar på med engelska
klubbar runt om i staden och dess omkrets. En viktig
uppgift för församlingen är ju att kunna nå
människor utanför kyrkväggarna. Engelskaklubbarna är
ett instrument som passar väl in.
Insamlingen ”Mirakel 2011” blev uppskattat av många,
och gav viktiga – och helt nödvändiga – medel till
det internationella arbetet. Precis som förra året
kommer insamlingen att synas i bloggar, på facebook
och genom ökad aktivitet på webben. Och även i år
blir det möjligt att via SMS skänka en fotbollssko,
något som gett glädje till många ungdomar i
Kongo-Brazzaville.
En hel period
Insamlingen pågår 27 nov 2011 - 6 jan 2012. Med god
planering blir också resultatet därefter. Så börja
tänka in Mirakel 2012 i församlingens planering.
Vårt mål är att samla in 16 milj.Ett starkt
vittnesbörd
Vårt arbete tillsammans med systerkyrkorna
förvandlar människors liv – det är därför vi kallar
det för Mirakel 2012 . Tillsammans kan vi göra
mirakel för andra. I kampanjen vill vi tydligt lyfta
fram några enskilda människor som fått sina liv
förändrade . Det kan gälla före detta prostituerade
i Indien, sömmerskor i KongoBrazzaville eller
jordbrukare i Latinamerika . Verkliga människor.
Våra bröder och systrar, med samma längtan efter ett
värdigt liv och samma stolthet som vem som helst.
Mirakel 2012 handlar om att finnas till för
varandra.
|
|
|