loga vallakyrkan - Kopia_redigerad-4

Betraktelse Vallakyrkan 201220 Fjärde advent, Luk 1:46-55
Då sade Maria:
”Min själ prisar Herrens storhet, min ande jublar över Gud, min frälsare:
han har vänt sin blick till sin ringa tjänarinna. Från denna stund skall alla släkten prisa mig salig: stora ting låter den Mäktige ske med mig, hans namn är heligt, och hans förbarmande med dem som fruktar honom varar från släkte till släkte. Han gör mäktiga verk med sin arm, han skingrar dem som har övermodiga planer. Han störtar härskare från deras troner, och han upphöjer de ringa. Hungriga mättar han med sina gåvor, och rika skickar han tomhänta bort. Han tar sig an sin tjänare Israel och håller sitt löfte till våra fäder: att förbarma sig över Abraham och hans barn, till evig tid.” AMEN
 
På fjärde advent så handlar det om Jesu moder. Maria, en ung flicka, får det stora uppdraget att bli mamma till Guds son.
Maria ställer sig först frågande till hur det ska gå till. Men… För den Gud som gett oss alla livet och som skapat den värld som vi lever i så är det inte speciellt svårt.
Att vara utvald av Gud för någonting stort avskräcker inte Maria. För henne är det självklart att ställa upp när Gud kallar och hon litar på Gud! Han ska ge henne den kraft som hon behöver och kommer att hjälpa henne att lösa de problem som eventuellt dyker upp.
Vi vet, men det visste inte Maria då, att det inte blev ett enkelt liv och smärtan som hon fick uppleva när hon stod vid korset, när soldaterna avrättade Jesus, kan vi nog inte riktigt ta till oss. Vi pratar mer om triumfen tre dagar senare när Jesus uppstår. Segern över döden som betyder så mycket för oss.
Men i denna stunden, när hon fått beskedet att hon ska föda Guds son, så fylls Maria av lovsång och hon prisar Gud. Ser vi på texten så märker vi att hon sett vem Gud är. Inte maktens Gud som söker sig till de starka, utan den som ser vilka som har behov som behöver fyllas. Maria ser det viktiga att Alla är lika värdefulla i Guds ögon men den som har i överflöd behöver se dem som inte har det lika bra ställt.
Läser man bibeltexterna lite slarvigt så ser det nästan ut som om Gud skulle straffa dem som har ordnade och framgångsrika liv. Men så är det naturligtvis inte. Gud vill ju att vi ska ha det bra. Men det är viktigt att se hur lätt det är att det blir fel. Att det enda viktiga är strävan efter att få mer. Glömma att vi är beroende av Gud. Risken med framgång är att egoismen och ha begäret växer. Att man bara tänker på sig själv, aldrig blir nöjd. Jaget är det viktiga och man glömmer bort sina medmänniskor. Och framför allt alltså tappar kontakten med Gud och Guds vilja.
Maria är beredd när Gud kallar. Hon ställer sitt liv till förfogande och går in i sitt uppdrag. Vi vet inte så mycket om hur henes framtidsplaner såg ut. Vad hon för egen del hoppades på och önskade. Säkert hade hon tankar om hur ett gott liv skulle se ut. Men så stod han där, ängeln Gabriel och en ny plan presenterades.
Hur ser våra liv ut? Hur låsta är vi vid våra egna planer? Finns det något utrymme för Gud att ge något uppdrag? Vi räknar väl inte med att Gabriel ska dyka upp hemma hos oss någon av de närmaste dagarna med ett väldigt speciellt uppdrag. Men det finns ju de där vardagliga möjligheterna som du och jag får. Möjligheterna att göra något gott, göra något för Guds skull, något som gör världen lite bättre.
Till förberedelserna inför julen hör det att tänka efter hur våra liv ser ut. Fundera på vad vi kan ändra på för att bli bättre människor. Jo, det kan vi nog faktiskt bli allihop.
Gud räknar med dig! Be, dvs prata med Gud, kan alla göra. Kanske är det viktigast för dig. Kanske finns det andra uppgifter som passar för dig! Lyssna in Guds vilja. Gör som Maria, lita på Gud. Om bara några få dagar får vi fira att Gud kom till oss, blev människa. Den Gud som också varje ögonblick finns nära dig!

Betraktelse, Tredje advent, 201213, Bana väg för Herren
Matteusevangeliet 11:2–11
Johannes fick i sitt fängelse höra om Kristi gärningar, och han skickade några av sina lärjungar för att fråga honom: ”Är du den som skall komma, eller skall vi vänta på någon annan?” Jesus svarade dem: ”Gå och berätta för Johannes vad ni hör och ser: att blinda ser och lama går, spetälska blir rena och döva hör, döda står upp och fattiga får ett glädjebud. Salig är den som inte kommer på fall för min skull.”
När de hade gått började Jesus tala till folket om Johannes: ”Vad gick ni ut i öknen för att se? Ett strå som vajar för vinden? Nej. Vad gick ni då ut för att se? En man i fina kläder? Men de som bär fina kläder finns i kungapalatsen. Vad gick ni då ut för att se? En profet? Ja, och jag säger er: en som är mer än profet. Det är om honom det står skrivet: Se, jag sänder min budbärare före dig, han skall bereda vägen för dig. Sannerligen, ingen av kvinna född har trätt fram som är större än Johannes döparen, men den minste i himmelriket är större än han.
Bereden väg för Herran, sjöng Lena och Maria på första advent. Nu börjar det bli hög tid att förbereda sig för Jesu födelse, förbereda sig för julen. Vi ska snart plocka fram julsakerna. Köpa julgranen, plocka fram tomtarna, kanske köper du julklappar, julmaten ska förberedas. Men det är inte allt det som avgör hurdan julen blir.
Det är Jesus som är i centrum, eller borde vara i centrum för julfirandet. Guds son som föds som människa. Gud kommer till oss!
Det är lätt att tappa bort det viktiga med Julen. Mer eller mindre drunkna i affärernas önskan om att få sälja julklapparna, dekorationerna, skinkan. Låta sig upptas av stressen att städa och pynta.
När Guds son föds så är det i ett ostädat stall, under de enklaste förhållanderna som tänkas kan. Det är så Gud kommer till oss, som ett värnlöst barn, ingen makt och ära där och då.
Vi behöver tänka efter vad som är viktigt. Inte bara med julen utan i våra liv över huvud taget.
Det var därför som Johannes fick uppdraget att gå före, att förbereda människorna så att de kunde se, höra och ta till sig vad Jesus senare sa och gjorde.
Johannes gick ut i öknen och förberedde sig för sitt uppdrag. Han levde på gräshoppor och vildhonung. Kanske inte vad du längtar efter som julmat. Han var så speciell att man uppmärksammade honom. Blev intresserade och ville se honom. Då började han undervisa de nyfikna som kom. Gör bättring, ropade han. Det är dags att leva ett bättre liv. Och de som bestämde sig för att göra som Johannes sa, dem döpte han i jordan flodens vatten. Bättringsdopet, Johannesdopet. Även Jesus kom till Johannes. Han behövde inte dopet av Johannes. Men det blev ett tillfälle för Gud att bekräfta vem Jesus var och en staffetväxling. Johannes uppdrag var slutfört och Jesu verksamma tid började.
Bana väg för Herren! Vad behöver du göra för att Jesus ska få plats i ditt liv? Eller mer plats! Det kanske inte är så oerhört stora förändringar som krävs. Helt förändrat kanske inte livet blir av att vi ger plats för Jesus. Det var skillnad på 1800-talet när många gick från ett alkoholberoende, eller stor fattigdom över till en ordnad tillvaro som gav ett bättre liv. Stora skillnader i social status ändrades med gemenskapen i församlingen med samma värde för kung och piga.
 Idag har de flesta av oss det väldigt bra ekonomiskt och socialt. Men det är ändå någonting som fattas. I kyrkan kan vi stödja varandra. Se varandra och få vara den människa som vi i grunden är. Alla lika värdefulla, i Guds ögon. Alla älskade! Förhoppningsvis är det så i våra ögon också.
De flesta människor har någonting som de önskar att de kunde slippa. Någonting som skulle göra livet bättre. Kanske är det detta som är ditt adventsval. Det som är din förberedelse för julen. Att sluta med någonting som blivit negativt eller som tar för mycket tid från annat viktigare, att äta nyttigare, bli snällare, arbeta med de fördomar som vi alla har. Att tro är inte alltid så lätt, men viljan att tro är en bra början.
 Jag vet inte vad som är viktigt för dig, men det är tid att förbereda sig för Guds ankomst. Att förbereda sig för julens riktiga, viktiga budskap. Gud kommer till dig!

Betraktelse 201206, Andra advent, Guds rike är nära
Luk 21:25- 36
Tecken skall visa sig i solen och månen och stjärnorna, och på jorden skall hedningarna gripas av ångest och rådlöshet vid havets och vågornas dån. Människor skall förgås av skräck i väntan på vad som skall komma över världen, ty himlens makter skall skakas. Då skall man få se Människosonen komma på ett moln med makt och stor härlighet. När allt detta börjar, så räta på er och lyft era huvuden, ty er befrielse närmar sig.”
Han gav dem en liknelse: ”Se på fikonträdet och alla andra träd. När de börjar knoppas, då förstår ni av er själva att nu är sommaren nära. På samma sätt vet ni när ni ser detta hända att Guds rike är nära. Sannerligen, detta släkte skall inte förgå förrän allt detta händer.Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall aldrig förgå.
Var på er vakt så att inte era sinnen fördunklas av omåttlighet och dryckenskap och livets bekymmer, annars överraskas ni av den dagen som av en snara, för den skall komma över alla som bor på jorden. Håll er vakna hela tiden och be att ni får kraft att undfly det som väntar och kan stå upprätta inför Människosonen.”
Det finns inte mycket som fått människor genom tiderna att fundera över och försöka komma fram till ett svar, så som frågan om tidens slut och Jesu återkomst. Man har försökt läsa av det som händer i världen och koppla ihop det med bibelordet framför allt i uppenbarelseboken och få fram en tidpunkt. Ganska fruktlöst, bibeln är tydlig med att det bara är Gud som vet när detta ska ske. De som lever på jorden då, när det sker, kommer att se och förstå vad som händer.
Att lägga kraft på att försöka fastställa tidpunkten är alltså bara dumt.
Det som är viktigt för oss under tiden fram till dess, är att vara förberedda. Gud vill ha kontakten klar med oss, ha ett öppet samtal. Vill att vi ska leva ett gott liv tillsammans med alla våra medmänniskor. Ett liv som vi kan vara nöjda med. Framför allt vill Gud att vi ska hitta vår tro.
Vårt liv är inte slumpens verk. Atomerna råkade inte av en slump hamna precis så att liv kunde uppstå, på en planet som av en slump råkade ha rätt förutsättningar för att liv skulle vara möjligt. Big bang är inte svaret! För även om det var så att allt började med ett korn som exploderade så skulle det ihoppressat innehålla allt som idag är miljarer stjärnor med sina planeter. Men frågan skulle fortfarande finnas kvar: Varifrån kom det där enormt tunga kornet som innehöll allt?
När vi idag ser hur oerhört fantastiskt allt är uppbyggt så är det tydligt att det finns en tanke bakom. En Gud som är mycket smartare än någon människa. En Gud som till och med klarar att lyssna till varje enskild människas bön. En Gud som är nära dig! En Gud med mycket fantasi i sin skapelse.
Det allra viktigast med budskapet om att Guds rike är nära, är att Gud faktiskt älskar oss människor så mycket att han låter sin son Jesus bli människa. Delar våra liv med smärta och sorg men också glädje över fångsten av fisk, över att alla kan bli mätta av två fiskar och fem bröd. Glädjen över de sjuka som blir friska. Som delar vår smärta och möter oss när vårt liv här tar slut. Jesus till och med dör för oss för att vi ska få förlåtelse för de fel som vi gjort. För att vi ska kunna se fram mot en evighet tillsammans med Gud, bara vi vill. Kanske har du lite extra tid i år att läsa lite ur bibeln, t ex Lukas och Johannes evangelier för att se vad Jesus gör och hur han presenterar Gud, visar hur vi borde leva. Guds rike är nära och när pandemin är över så kan vi mötas igen och då kan vi samtala om upptäckter vi gjort och frågor som vi har.
Att leva ett bra liv kan ju i dessa tider handla om att höra av sig till den som är ensam. Att handla åt den som tillhör en riskgrupp eller att göra det som passar dig att göra. Bara din egna fantasi sätter gränserna. Men det handlar säkert om att göra något för en annan människa. Sprid ljus, hopp och glädje! Det är viktigt att använda tiden på ett klokt sätt. Du kan alltid be Gud om hjälp att se vad du kan göra. Gud har tid. Att samtala med honom är inte konstigare än att samtala med vilken vän som helst. Gud är nära dig. Guds rike är nära!

Betraktelse 29 november 2020
Första advent, Ett nådens år
Luk 4:16- 21
Han kom till Nasaret, där han hade växt upp, och på sabbaten gick han till synagogan, som han brukade. Han reste sig för att läsa, och man gav honom profeten Jesajas bok. När han öppnade den fann han det ställe där det står skrivet: Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren.”
 
Förkunna ett nådens år – Är det någonting som vi behöver just nu, så är det väl ett nådens år! Vi behöver så väldigt väl få höra om hoppet som bär. Det kommer bättre dagar. Dagar när vi kan mötas, dagar när vi kan krama om varandra. De dagarna kommer. Ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det, som det står i Johannes evangeliet. Vi får berätta om hoppet och ljuset idag. Det är troligen det viktigaste budskapet för året som ligger framför. Vi får berätta om en Gud som bryr sig om oss, älskar oss och är med och ger oss kraft i svåra tider. Som hjälper oss att stå ut och se fram mot en tid när vi åter kan vara de sociala människor som vi ändå är.
Advent handlar om väntan. Vi väntar på Herrens ankomst, den som vi firar julen till minne av. Jesus Guds son skall födas in i världen för att visa oss vem och hurdan Gud är. Men också hur vi kan leva ett liv som är bra för oss själva och därför också för andra.
 Jag förstår människors längtan efter ljus och att man satte upp sina belysningar redan i början av november. Men adventsljusen, ljusstakar och stjärnor, leder oss in mot julen. De har ett budskap som hör ihop med adventstiden. Den är inte någon vanlig vinterbelysning. Nu är det tid för oss att förbereda sig för att ta emot Guds son som kommer till världen.
Om du tänker att det var ju 2000 år sedan han kom. Det var då!
Då har du rätt men också fel. För Gud kommer också nu. Finns nära dig och söker kontakt. Vill att just du ska välja att leva ditt liv så som Jesus lär oss att ett gott liv ser ut. Väga alternativen som vi har mot varandra. Vad händer om jag gör så här eller om jag väljer ett annat alternativ. Gud vill att vi ska välja ett liv där vi tar hand om varandra, är goda mot varandra, delar med oss av vårt överflöd.
Nu tänder vi våra ljus och ser vi fram mot ljusare tider. Vi använder adventstiden för lite eftertanke, men även till att sprida värme och medmänsklighet på de sätt som är möjligt, just nu. Ring någon som de inte hört av dig till på länge. Berätta: Gud är med oss! Ljuset kommer! Det finns hopp!

22 November 2020 - Domsöndagen
Domsöndag – visst låter det allvarligt. Många har säkert haft ångest över budskapet om domens dag som ska komma, när onda och goda ska skiljas åt. Budskapet har inte alltid varit så genomtänkt utan helt fått tjäna syftet att få människor att känna fruktan inför det kommande mötet med Gud. Att skrämma dem med bilden av den krävande, grymma Guden som har makt att sända de som inte levt gott nog till ”den varma platsen där nere”.
Men nu är inte Gud sådan. Gud vill inte döma någon. Tvärt om så överlåter Gud valet på oss. Vi får välja om vi vill komma hem till Gud eller om vi vill välja bort den gemenskapen. Gud älskar oss människor! Jesus presenterar bilden av vem Gud är för oss. Det är en bild av en Gud som aldrig slutar att längta efter gemenskapen med oss. En Gud som väntar med öppna armar för att ta emot oss, när vi kommer hem, även om vi under stora delar av vårt jordiska liv inte ägnat Gud någon tanke.
Här på jorden finns ingen rättvisa. Det finns ingenting som säger att den som lever ett liv där godheten är rättesnöret, klarar sig från olyckor, sjukdom eller sorg. Att den som levt ett liv som renlevnadsmänniska är den som får ett långt liv. Hos Gud finns däremot en annan rättvisa. Alla behandlas lika! I berättelsen om vingårdsarbetarna får alla samma lön. Oavsett när på dagen de börjar arbeta. Det är berättelsen om hur det är hemma hos Gud. Alla är välkomna, alla är lika efterlängtade, oavsett när man kommer.
När Jesus dog på korset så gjorde han det för vår skull. Han tog då, alla våra fel och brister på sig. Allt det som kunde skilja oss från gudsgemenskapen. Därför är det vårt ja eller nej som avgör. Gud tvingar ingen att tro eller söka kontakten med sig men det finns inget hinder för den som vill.
Domsöndagen berättar om den dag då vi kommer hem. Den Gud som längtar och söker tills han finner varje saknad själ, är beredd att göra allt för att vi alla ska få vara med då.
Visst är den Guden värd att tro på. Värd att söka sig till.
Ulf Sveningson, Pastor i Vallakyrkan


Predikan Vallakyrkan 201031 Lukas 6:20-23
Jesus lyfte blicken, såg på sina lärjungar och sade:
”Saliga ni som är fattiga, er tillhör Guds rike.
Saliga ni som hungrar nu, ni skall få äta er mätta.
Saliga ni som gråter nu, ni skall få skratta.
Saliga är ni när man för Människosonens skull hatar er och stöter bort er och smädar er och gör ert namn avskytt. Gläd er på den dagen och dansa av fröjd, ty er lön blir stor i himlen.
Amen
Det var ett samhälle där en svår sjukdom satte sina tydliga spår. Människorna påverkades på många olika sätt. De skulle hålla sig på avstånd från varandra, de äldre skulle helst inte gå ut. Det var besvärligt och hade pågått allt för länge enligt många. Humöret var inte alltid det bästa. En del människor slarvade och gjorde att andra smittades. Många människor mådde dåligt. De behövde någon form av tröst…
  Det var en dag när lärjungarna var hungriga, de hade gått långt, de var jättetrötta och inget sädesfält med ax som man kunde plocka, inga fikon, inga dadlar fanns. De gnällde lite eller kanske en hel del, humöret var inte så bra. Han, Jesus, tänkte inte på att de borde ätit för länge sedan, han tänkte inte på dem… De behövde någon form av tröst…
Nu vet ju inte jag om det var så det var precis så när Jesus säger de här orden till lärjungarna. Kapitlet börjar med att lärjungarna plockar ax i sädesåkern på sabbaten och sedan går de omkring och Jesus undervisar och botar sjuka och de har nog inte tid att tänka på att äta.
Det är ganska tidigt under Jesu verksamhet.
Lärjungarna har ju valt att följa Jesus och de har sett vad som kan hända i hans närhet. Men hunger och trötthet kan rubba ordningen i de flesta grupperna. Viktigt att tänka på när man är på läger med scouter eller tonåringar, fjällvandrar eller jobbar tillsammans en hel dag.
Jesus vet ju vad de tänker även om de inte säger något direkt till honom. Så han ger dem hoppet om något bättre. Det är gemensamt med vår situation idag. Behovet av hopp om något bättre. Det kommer att bli bättre, det finns en framtid också för oss. Saliga ni som härdar ut!
Jesu lärjungar har valt fattigdom, valt att vara beroende av andras välvilja, andras gåvor för att klara sig. Saliga de som är fattiga och har valt ett liv tillsammans med Jesus i stället för rikedom. Glöm er hunger, ni kommer att få äta er mätta. ”Vänta bara tills ni får se vad jag, Jesus, kan göra med två fiskar och fem bröd.”    
Saliga ni som gråter och är bedrövade. Ni skall få skratta. Om det är jobbigt nu så kommer det dagar när solen bryter igenom. Även om vi inte tror att det är möjligt så är det så.
Det kommer dagar när ni hånas för er tro på Gud och för att ni håller er till Jesus och försöker leva som han lär. När ni till och med kan bli slagna för er tros skull, eller i värsta fall mista ert jordiska liv. Men den belöning som väntar i framtiden tillsammans med Gud är värd så mycket mer.
Vi är ju vana att värdera, väga saker mot varandra. Vad är det värt att få uppleva det eller det. Vad njuter jag mest av.
Vad måste jag avstå från om jag blir kristen, om jag tror på Jesus. Vänta nu! Vadå avstå från…
Allt är tillåtet men allt är inte nyttigt. Det som gör att jag gör min kropp illa, är inte nyttigt. Det är mycket som vi inte borde göra men gör ändå. Det som gör att andra mår dåligt borde vi inte göra. Men det är av hänsyn till våra systrar och bröder, inte för att det är förbjudet.
Det som gör att vi glömmer bort Gud, inte räknar med honom i vår vardag, det är onyttigt för oss. Därför varnar Jesus oss för rikedom, överdriven glädje, frosseri i mat, eller att sträva efter att vara en idol, sådant som ställer oss själva i fokus. Det är inte bra. Jesus säger det i fortsättningen av texten, som motvikt till lärjungarnas situation och även av omsorg om oss som lever senare. Vi som lever i ett samhälle där de flesta av oss har det bättre än majoriteten av jordens befolkning, för oss är det bra att tänka till någon gång extra, på vad vi prioriterar i våra liv. Vilken plats som Gud får.
  Tron på Gud löser inte alla problem! Man blir inte rik bara för att man tror på Jesus, även om det finns de som predikar den läran. Men den är falsk! Man blir inte garanterat frisk om man tror på Jesus och ber till honom, även om han har förmågan att bota sjuka. Men sjukdomar är en del av vår tillvaro här på jorden, en del av vår prövning. Men självklart ska vi berätta om våra önskningar och behov och lita på att vår bön blir hörd. Man blir inte mätt av att tro på Gud, vi behöver vår vanliga föda så länge vi lever här.
Kanske är det lättare för den som är fattig, hungrig och bedrövad att söka sig närmre Gud. Behoven är större, eller kan i alla fall upplevas vara större. Det finns mindre som tar fokus från Jesus och från Gud.
Vi behöver ibland barnets ögon för att se Guds under, Guds närvaro i vår vardag. Egentligen så lever vi ju i en värld där allt är ett enda stort under. Livet i sig är ett under, varje människa som vi möter är ett under och när vi är i situationer där vi inte riktigt vet hur vi ska klara av dem så finns det någon som ser lösningen. Ibland möter vi en ängel i mänsklig gestalt, ibland får vi lösningen till oss, någon gång bara ordnar det sig utan att vi förstår hur, och så händer det att det inte alls blir som vi tänkt oss eller önskat därför att vi är del av ett mycket större sammanhang. Men också i de stunderna så finns Guds ande nära oss, kanske bär oss en stund, andas åt oss, tills vi kan gå vidare, orka vidare. Ända tills den stund när vi möts av ljuset i porten till en annan värld, Guds himmel, där en plats för oss är förberedd.

-

Predikan Vallakyrkan 200906  kl 10.00
Medmänniskan, Ulf Sveningson
Rom 12:16-21
Bemöt alla lika och håll er inte för goda att umgås med dem som är ringa. Var inte självkloka. Löna inte ont med ont. Tänk på vad som är riktigt för alla människor. Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och kommer an på er. Ta inte rätten i egna händer, mina kära, utan låt Guds vrede ha sin gång, ty det står skrivet: Min är hämnden, jag skall utkräva den, säger Herren. Men är din fiende hungrig, ge honom att äta; är han törstig, ge honom att dricka. Då samlar du glödande kol på hans huvud. Låt dig inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda. Amen
Samlingssöndag! Är det någonting speciellt då? Jag fick frågan nu och har tänkt på det flera gånger tidigare. Men, det är det väl. Kanske var det tydligare förr. Att man möttes igen efter sommarens splittring, semestrar och andra uppgifter som hör sommaren till. Nu är vi beredda att gå in i en termin då aktiviteterna blir mera som vanligt. Det är det som vi uppmärksammar särskilt idag. Walk & talk på tisdagarna, Stickcafé och snickarboa, Vallaträffar osv. Men ändå är det ju inte riktigt som vanligt denna hösten. Vi ska fortfarande hålla fysisk distans till varandra. Det blir scout men inte veckan som kommer, fast det stod i predikoturerna. Vi skojar och säger att allt som blir fel är mitt fel eftersom jag är anställd. Denna gången är det också jag som borde ha fått fram informationen till Gun om scout. Men den 17:e september 17.30 börjar scout och vi har en lite kortare termin till mitten av november.
Nu tänker någon: Vad har det med predikan att göra? Men: Lyssnade ni inte på texten. Den handlar ju om det. Vad vi gör och hur vi bemöter dem som kommer till Vallakyrkan. Fel, det handlar om hur vi, alla, möter varandra! Alla är välkomna! Och det finns inget vi och dom. Bara ett vi! Det är jätteviktigt. Vi behöver jobba med detta, för vi har en del att lära. Vilka är med i familjen och vilka är besökare? Hur gör vi? Hur tänker vi? Det är klart att det är enklast att de som vet precis hur allt fungerar ordnar sakar. Men om föräldrarna i familjen alltid gör allt och ordnar allt så blir barnen ganska handikappade och känner sig inte speciellt viktiga. Hur ska de kunna lära sig att diska, städa, laga mat, handla, planera och förbereda om de aldrig får vara med. Vi vill ju att många ska komma till kyrkan, bli sedda, känna sig välkomna och älskade. Berörda och omkramade, när det inte är corona restriktioner. Det är vi bra på! Men sedan behöver vi ge dom möjlighet att vara med och pröva olika uppgifter allt efter lust och vilja. Där har vi fortfarande en del att jobba med. ”Det tar mer tid och energi, det är redan så många uppgifter, vi orkar inte mer.” Jag vet och förstår. Men om vi inte tar det extra jobbet nu så blir det ännu jobbigare längre fram. Det är ännu värre för det måste dessutom finnas möjligheten att bara vara med för den som just nu inte kan eller orkar göra så mycket.
Vem har sagt att det ska vara enkelt? Men glöm aldrig att ni är fantastiska!
Medmänniskan! Att vara en medmänniska, det handlar om hur vi är mot alla människor. Inte bara här i kyrkan. Vi har ju uppdraget att föra ut evangeliet, glädjebudskapet om Kristus, ut i världen. Inte bara genom vad vi säger till andra utan genom våra handlingar. Vi ska göra det med Jesus som förebild. Han talade om Gud men han visade framför allt hurdan Gud är.
”Vad vill du att jag ska göra för dig?” Vi har hans ord med i vår målsättning. Jesus frågar inte efter människors bekännelse eller kunskap om bibeln eller om de kan bönen Vår Fader utantill. Att människor kommer till honom och har förväntningar på att han ska kunna hjälpa dem, kunna ge dem någonting, det räcker som bekännelse för honom. Det är en viktig utgångspunkt för oss. Vi ska inte sätta upp några större krav än vad Guds son gör. Vad kan vi göra för våra medmänniskor. I Vallakyrkan och utanför?
Vi har olika gåvor och var och en kan göra sina saker. Sedan känner vi varandra och vet vem som är bra på andra saker och på det sättet kan vi ta hjälp av varandra.
Ibland tycker och tänker vi inte lika. Men ofta beror det på att saker och ting går att göra på olika vis. Du kanske har den bästa lösningen på problemet, men, om du tänker efter, är det så viktigt att göra just så? Löna inte ont med ont!  Möt den som är elak mot dig med kärlek och vänskap, då samlar du glödande kol på hans/hennes huvud. Det är kloka ord men inte alltid så lätta för oss att följa. Min är hämnden, säger Gud. Låt det vara så. Vi vet att Gud är kärlek och hans nåd och förlåtelse är oändlig. Därför kan vi lugnt lämna över den delen till honom.
Låt dig inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda.
Nu sänder Gud oss ut att vara bra medmänniskor till de som vi möter och vi gör det tillsammans!

Vi ber: Herre, hjälp oss i mötet med våra medmänniskor. Tack för att du älskar oss och vill använda oss för att andra ska se vem och hurdan du är. Låt din kärlek bli synlig genom våra handlingar mot andra. Amen


Predikan Vallakyrkan 200628 kl 10.00, Ulf Sveningson
3:e söndagen efter trefaldighet, Förlorad och återfunnen
 
Predikotexten är från Lukas evangelium 15:11-32.
Jesus sade: ”En man hade två söner. Den yngste sade till fadern: ’Far, ge mig den del av förmögenheten som skall bli min.’ Då skiftade fadern sin egendom mellan dem. Några dagar senare hade den yngste sonen sålt allt han ägde och gav sig i väg till ett främmande land, och där slösade han bort sin förmögenhet på ett liv i utsvävningar. När han hade gjort av med allt blev det svår hungersnöd i landet, och han började lida nöd.Han gick och tog tjänst hos en välbärgad man i det landet, och denne skickade ut honom på sina ägor för att vakta svin. Han hade gärna velat äta sig mätt på fröskidorna som svinen åt, men ingen lät honom få något.Då kom han till besinning och tänkte: ’Hur många daglönare hos min far har inte mat i överflöd, och här svälter jag ihjäl. Jag ger mig av hem till min far och säger till honom: Far, jag har syndat mot himlen och mot dig. Jag är inte längre värd att kallas din son. Låt mig få gå som en av dina daglönare.’ Och han gav sig av hem till sin far. Redan på långt håll fick fadern syn på honom. Han fylldes av medlidande och sprang emot honom och omfamnade och kysste honom. Sonen sade: ’Far, jag har syndat mot himlen och mot dig, jag är inte längre värd att kallas din son.’ Men fadern sade till sina tjänare: ’Skynda er att ta fram min finaste dräkt och klä honom i den, och sätt en ring på hans hand och skor på hans fötter. Och hämta gödkalven och slakta den, så skall vi äta och hålla fest. Min son var död och lever igen, han var förlorad och är återfunnen.’ Och festen började.
Men den äldste sonen var ute på fälten. När han på vägen hem närmade sig huset hörde han musik och dans. Han kallade på en av tjänarna och frågade vad som stod på. Tjänaren svarade: ’Din bror har kommit hem, och din far har låtit slakta gödkalven därför att han har fått tillbaka honom välbehållen.’ Då blev han arg och ville inte gå in. Fadern kom ut och försökte tala honom till rätta, men han svarade: ’Här har jag tjänat dig i alla dessa år och aldrig överträtt något av dina bud, och mig har du aldrig gett ens en killing att festa på med mina vänner. Men när han kommer hem, din son som har levt upp din egendom tillsammans med horor, då slaktar du gödkalven.’ Fadern sade till honom: ’Mitt barn, du är alltid hos mig, och allt mitt är ditt.Men nu måste vi hålla fest och vara glada, för din bror var död och lever igen, han var förlorad och är återfunnen.’” Amen
Detta är en av de mest välkända berättelserna i bibeln. En väldigt fin och älskad berättelse men samtidigt så svår. Ett barn begär att få ut sitt arv tidigt. Ibland kanske det är en lek för syskon, just när man inser att ingen lever för alltid utan mamma och pappa kommer att dö. Vem får vad? Men här är det på fullaste allvar. Jag vill ha ut mitt arv fast du lever så att jag kan leva gott när jag har som mest krafter, är ung och verkligen orkar roa mig. Väldigt egoistisk tänkt. Jag ska ha! Det finns ingen anledning att jag ska gå här hemma och slita och ta ansvar för att så småningom när jag börjar bli sliten och trött få arva en massa rikedom. Det är nu jag har nytta av den.
inte. Han tänker att den som älskar binder inte upp någon. Friheten är den största kärleken och har jag uppfostrat dom med en fri vilja att tänka och ta ansvar för sina handlingar så får jag fullfölja det. Så delar han upp sin rikedom mellan sina söner, den äldre som stannar kvar hemmavet att han en dag ska få arva gården och allt hemma men den yngre han säljer av sitt arv, omvandlar det till pengar. Och så drar han bort till ett annat land, en annan tillvaro. Ett liv i lyx. Vin, kvinnor och sång brukar man ju prata om. Kul! I all fall till att börja med. Men det krävs ju mer. Kanske lite spel på kameltravbanan, kanske lite mer droger. Men vart tog pengarna vägen?
Livet hinner i fatt. Hungersnöd, svinaherde, till och med grisarna har det bättre ställt. Det kanske inte var så illa hemma ändå. Där får ju arbetarna äta sig mätta. Jag kanske borde gå hem och be om att få bli en av arbetarna, en av de enklaste. Och med rädsla för att bli avvisad ger han sig av hemåt.
Jesus berättar om sin far, Gud. Hurdan han är. Om vår himelske far. Berättelsen handlar ju om Guds familj. Om mänskligheten, och om oss. Hur vi människor kunde välja, kunde stanna i Guds närhet och ha ett gott liv med allt som vi behöver. Men vi hade friheten att välja bort det, precis som sonen. Söka efter något som var ännu bättre, eller i alla fall roligare.
Livet där vi gör det som lockar oss.
Visst! Men vad bär oss genom de svårigheter som vi alla möter? Vad är detsom ger oss trygghet. Vad ger oss verklig kärlek? Och när den dagen kommer då vårt liv här är slut, …
Detta är den himelska berättelsen om det gudomliga. Om Fadern som inte kan annat än att älska. Som blir så innerligt glad när han ser sin son som gav sig iväg, komma på vägen. Komma hem! Det gamla är glömt. Det finns bara en sak! Kärleken till barnet. Det barn som har varit så saknat. En Gud som väntar på den som gått, väntar på glädjens ögonblick när den saknade kommer på vägen. En Gud som älskar DIG!
Det är också berättelsen om det mänskliga… Brodern som varit trogen och stannat hemma. Det måste ju vara värt någonting. Han, brossan, stack ju. Han har fått sitt och nu borde han få känna på vad det kostar att svika. I alla fall så borde jag få den finaste klädnaden och guldringen, inte han. Den mänskliga avundsjukan! Den som på sitt sätt också har präglat många församlingar genom åren. Trohet ska löna sig. Du ska förtjäna din plats. Det har nog aldrig sags rent ut men ändå, det måste löna sig att välja guds församling och avstå från världens flärd.
Det var nog enklare förr. Inte minst i slutet av 1800-talet när fattigdom och missbruk gjorde att så många for illa. Då innebar församlingsgemenskapen med ordning och reda en stor förändring. Idag har så många det så bra att världens goda och församlingsgemenskap går att kombinera. Då är det viktigt var vårt fokus ligger. Får Gud av vår tid, gemenskap med oss, vårt arbete hemma på gården, dvs i församlingen eller på annat sätt för människors bästa eller lever vi på nåden, tullar vi på vårt arv? Vad kommer i första hand, Gud och guds vilja eller egot och vår lust till nöje?
Jesus berättar även om arbetarna i vingården. De som börjar på morgonen, mitt på dagen, de som börjar på eftermiddagen och så de som bara jobbar sista timmen, och så får alla samma lön. Men de som jobbat hela dagen vill ju ha mer, fast de får den lön som de blivit lovade.
Detta är den gudomliga rättvisan. Inte samma som vi har i vårt huvud.
”En dag är det för sent…” det skrämde de med i min ungdom. ”Tänk om du dör i natt…” Den guden som jag känner är större än så. Nåden är stor men vi ska inte missbruka den.
Gud vill att alla ska komma hem. Att alla ska få kontakten med honom. Att alla ska få komma in i hans goda famn. Och Gud är herden som söker efter den saknade tills han finner. Gud har tid att vänta. Den Gud som längtar, älskar och förlåter, väntar med öppen famn!
- - -
Gudstjänst Vallakyrkan 200607  kl 10.00
Heliga Trefaldighets dag Apg  4:5-12
Nästa dag samlades de högsta styresmännen samt de äldste och de skriftlärda i Jerusalem. Översteprästen Hannas var där liksom Kajafas, Jonatas och Alexandros och alla av översteprästerlig släkt. De lät föra fram apostlarna och frågade dem: ”Genom vilken kraft eller i vems namn har ni gjort detta?” Då fylldes Petrus av helig ande och svarade dem: ”Ni äldste och folkets ledare, när ni i dag ställer oss till svars för en välgärning mot en sjuk och vill höra hur han har blivit botad, då skall ni veta, ni alla och hela Israels folk, att det skedde genom nasarén Jesu Kristi namn. Tack vare honom som ni korsfäste och som Gud har uppväckt från de döda står den här mannen frisk framför er. Jesus är stenen som föraktades av er husbyggare men blev till en hörnsten. Hos ingen annan finns frälsningen, och ingenstans bland människor under himlen finns något annat namn som kan rädda oss.” Amen


Heliga trefaldighets dag! Treenigheten är bland det svåraste att förklara. ”Du skall inte ha några andra gudar vid sidan om mig”, säger Gud. Och så ska vi förklara hur den ende Guden ändå kan vara tre. Från början har vi Gud, Fadern och skaparen. Den som skapar universum, solar och planeter. Den som är. Han säger ju det när Mose frågar om Guds namn: Ja är den jag är, eller bara Jag är!
Vetenskapsmännen kommer aldrig kunna svara på frågan och hur alltet skapades. Big bang teorin har svagheten att även om allt börjar med en multi explosion så finns frågan kvar; Varifrån kom det där kornet som exploderar, det som var fyllt med så mycket materia att det räcker till alla stjärnor och galaxer idag. Gud är alltet! Han ger liv till vår planet. Djur växter och människan.
Redan där i skapelsen finns anden. Gudsvinden svepte över vattnet. Länge fick de människor som Gud använde sig speciellt av extra hjälp av anden. Profeter och andra.
Men Gud överskattar människan. Med godhet, kärlek och omsorg så måste människan i sin likhet med Gud, älska att vara i Guds närhet. Leva likt Gud och sprida egenskaperna vidare. Med andens hjälp och via profeterna så vädjar Gud om att människorna ska välja att leva ett bättre liv. Mer kärlek och omsorg och slut på krig och våld!
Det går dåligt! Människorna strävar efter makt, och makt leder till våld och förtryck.
Det är då Gud låter sonen träda in i historien. Noga planerat. Långt före Jesaja börjar Gud planera. Och när Jesaja börjar sin gärning 700 år före Jesu födelse så är planen klar. Jesaja kan berätta om Fridsfursten som ska komma. Sedan får anden en annan roll. Inte som hjälpare till någon speciellt utvald utan hjälpare till var och en som tar emot honom.
I dagens text finns de med alla tre. Fadern, sonen och anden.
Det som har hänt dagen innan är att Johannes och Petrus på väg in i templet passerade en lam man, 40 år gammal, som brukade sitta och tigga vid Sköna porten. När han ber om en allmosa säger Petrus att pengar har han inte men han ger honom vad han har. I nasarén Jesu Kristi namn: Stig upp och gå, och så tar han honom i handen och drar upp honom och då får han stadga i sina fötter och går och hoppar av lycka och prisar Gud. Folk hör detta och samlas och Petrus talar till dem. Men prästerna, tempelkommendanten och Sadducéerna hör detta och gillar det förstås inte. Så de griper Petrus och Johannes.
Nu ställer de dem till svars. Genom vilken kraft eller i vems namn har ni gjort detta? Det vill säga: Hur understår ni er att bota folk, hur som helst! På väg in i templet till råga på allt.
Den heliga anden ger Petrus vägledning i svaret. Lärjungarna har ju fått anden. Och här ser vi hur anden fungerar när Petrus hamnar i en svår situation. Det är skillnad mot den Petrus som var på översteprästens gård på skärtorsdagskvällen och Petrus nu. Man kan tycka att Petrus är på gränsen till oförsiktig när han svarar så utmanande som han gör. Men först handlar det ju om den goda gärningen mot en man som varit lam från födseln. Som aldrig har kunnat gå. Nu är han frisk och det har ju ”alla” sett. Det är anklagelsepunkten. Hur ska man kunna döma någon för att göra något så gott?
Så fortsätter Petrus att prata om domen mot Jesus. Hur folket på dessa ledares uppmaning valde att få mördaren Barrabas frigiven när Pilatus gav dem alternativet att få Jesus Kristus frigiven i stället. Och Jesus dömd och avrättad. Men Fadern, Gud gav honom livet igen. Tack vare det så står mannen här, frisk. Jesu namn är det som kan rädda mänskligheten. Jesus och ingen annan!
Jesus förkastades av er. Stenen som kastades bort av husbyggarna men nu har han blivit hörnstenen. Den sten som hela bygget vilar på! Vikten av hörnstenen kände alla till. Så att huset skulle ha rätt balans och stå stadigt.
Gud fadern som har sänt en del av sig, som sin son Jesus Kristus. Den som är Gud men också människa, en av oss, som vår räddare. För att vi ska lära oss hurdan Gud är. När sonen lämnar oss så får vi Anden som vår medföljare. Jag skulle säga att alla människor idag har del av den. Men vi måste säga vårt Ja, för att aktivera den. Då först kan den ta aktiv del i våra liv och leda oss, så som den ledde Petrus inför översteprästerna.
Hur gick det då för Petrus och Johannes. Jo, eftersom så många hade sett vad som hänt och visste hur det gick till så släpptes de med stränga order om att aldrig tala eller undervisa i Jesu namn.
Svaret som de ger på det: Man ska lyda Gud mer än människor. Vi kan inte tiga med vad vi har sett och hört!” Därför bär budskapet om Guds kärlek, nåd och möjligheter ut över världen också idag.  Den treenige Guden är aktiv. Fadern skapar och ger liv, sonen för vår talan inför Fadern och ger oss förlåtelse för våra fel och brister om vi ber om det och den helige anden verkar mitt ibland oss, i våra liv idag.
- - - -
Predikan Vallakyrkan Pingsdagen 31 maj 2020
Ulf Sveningson
Johannes 7:37-39
 På högtidens sista och största dag ställde sig Jesus och ropade: ”Är någon törstig, så kom till mig och drick. Den som tror på mig, ur hans inre skall flyta strömmar av levande vatten, som skriften säger.” Detta sade han om Anden, som de som trodde på honom skulle få. Ty ännu hade Anden inte kommit, eftersom Jesus ännu inte hade blivit förhärligad. Amen
Pingstdag, den dag som vi firar för att den heliga anden gavs till lärjungarna. En dag då man skulle kunna säga att lärjungarna börjar bygget av den kristna församlingen, den kristna kyrkan, och på ett organiserat sätt föra ut budskapet om Jesus Kristus, Guds son, som var från Gud men blev människa, som en av oss, och levde bland oss för att visa vem Gud är och hur vi kan leva ett bra liv tillsammans och med omsorg om varandra. En väldigt viktig helg. Inte minst för att den handlar om Anden som ger oss ledning, kraft, vishet och mod att stå till Guds förfogande. 
Som många andra av våra kristna helger så hade judarna en högtid vid Pingst, Shavuot, då de firade minnet av att Gud gav Mose de tio budorden. En stor och viktig högtid. Det är därför som det fanns extra många judar från olika platser/länder samlade i Jerusalem denna dag.
Det märkliga händer att de plötsligt kan höra lärjungarna tala och förmedla evangeliet, på sitt egna språk. Det är fullt begripligt för dem, trots att de kommer från så olika länder och sammanhang.  
Vi har berättelsen om Babels torn i Första Moseboks 11:e kapitel. Där Gud sänder språkförbistringen till människorna så att de inte förstår varandra och sprids ut över jorden. Nu kommer den heliga anden och gör motsatsen. Evangeliet, budskapet om Guds kärlek och Guds stora gärningar kan i stället spridas ut över hela jorden, ända till jordens yttersta gräns, som det står i Apostlagärningarna.
När Jesus säger som han gör i texten så har inte anden blivit allmän egendom. I gamla testamentet så existerar anden som en speciell gåva till särskilt utvalda personer, exempelvis profeterna. Så den heliga anden är inte någon ny företeelse. En del som skulle utföra Guds verk behövde något extra för att det skulle vara möjligt. Gud har ju aldrig valt de duktigaste och bästa när han behövt någon till ett speciellt uppdrag. Han är för klok för det. Den som är klar över sin svaghet ser också sitt behov av Guds stöd, i vems tjänst som han verkar, och vet vem han/hon ska ge äran.
 I min ungdom så var bibelordet som vi utgår från ett starkt ord. Jag tror inte att jag fullt ut förstod innebörden i det. Men känslan av att Gud ändå var med och påverkade de som tror på honom var stark och jag var säker på att det stämde. Gud är närvarande, aktiv i våra liv! Inte någon som kanske skapade världen men som nu sitter på en molnkant och passivt tittar på. Gud är här, mitt ibland oss!
Har du varit riktigt törstig någon gång. Tänk ett kallt friskt glas vatten! Hur underbart det kan vara. Strömmar av levande vatten! Visst låter det underbart. Vatten som ger liv. Vatten, som vi bara klarar oss utan ett par dagar om vi ska överleva.  Gud ger liv och är med i allt som sker. Det som vi upplever som positivt. Alla vanliga dagar och i det som är jobbigt, rent av känns omöjligt.
Anden finns hos oss och vi får den av nåd, det vill säga alldeles gratis, utan att vi behöver prestera någonting, utöver att ta emot den.
Sedan visar den sig på olika sätt. Vi läser vår bibel, bl a i 1 Korintierbrevet och Romarbrevet, om andens gåvor, att förmedla vishet, kunskap, kunna skilja mellan andar, tala profetiskt eller i tungor, tolka tungotal, vara apostel eller lärare, att kunna bota sjuka. Det är några exempel som räknas upp, det är viktigt att poängtera, detta är bara några av andens gåvor och ingen mer värdefull än någon annan. Och Paulus, precis som vem som helst av oss plockar ut sådant som han tycker är viktigt. Hade någon annan valt så hade urvalet säkert blivit annorlunda. Andens gåvor delas ut av Gud, efter hans vilja. Så som det behövs för att gåvorna ska komplettera varandra. Så att pusslet blir helt och Guds församling kan fungera.
Vi ska vara öppna för andliga gåvor, söka dem och se vad som är vår uppgift, vad vi är utrustade för. Men det finns ingen uppgift som är viktigare eller mer värdefull än någon annan, vi behövs alla! Vi ska använda dem, och det du har fått som gåva, det ska du också ge som gåva. Det fina är att det är vi tillsammans som skapar helheten. Alla behövs!
Och så står det om andens frukter som blir en viktig del av min natur när jag vänder mig till Gud, börjar tro på Gud kärlek. Glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet. För någon kanske livet går från ondska till godhet, verkligen blir en riktig förvandling i mötet med Jesus men för de flesta så är det en process som innebär en brottning mellan ont och gott. Där vi ibland märker att våra liv inte är enbart fyllda av kärlek till våra medmänniskor. Vi får brottas med våra känslor, men vår vilja och vår riktning finns där. Vi vill bli mera lika Jesus, mera lika Gud.
Därför är det viktigt när Jesus säger ”Men Hjälparen, den helige Ande, som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt vad jag har sagt er.” Joh 14:26
Den heliga Anden är vår hjälpare i allt. Jag tror att vi ibland behöver slappna av lite mer och lyssna, känna efter, vad Anden har att säga oss. Låta oss bli ledda till de uppgifter som väntar. Låta oss få den ro som vi också behöver för att komma nära Gud. I dessa speciella dagar kanske vi ska tänka efter extra noga på hur framtiden ska se ut. Hur ser en god värld ut 2020/2021? Vilka annorlunda val behöver vi göra? Vad ska du göra som gör skillnad?
Människor funderar över livet, livets mening, relationer osv i dessa dagar. Miljön mår lite bättre när vi reser mindre. De ”mänskliga” sidorna med omsorg och mindre egoism blir viktigare. Gud vill att vi ska ta vara på möjligheterna till en bättre värld på alla sätt. Där kärleken från Gud, genom oss, får lysa igenom. Där fler får känna att deras tro och längtan efter gudsrelation, duger. Där vi finns som levande, goda exempel på vad Gud betyder för oss. Det finns en stor utmaning framåt också i ditt liv.
Vi ber: Herre, fyll oss med din ande och led oss in i framtiden. Ge oss frimodighet att berätta om våra liv tillsammans med dig. Ge oss mod att bygga ett samhälle där omsorg och omtanke är nyckelord och där vi faktiskt vågar göra val som skiljer sig från det som förväntas. Gör oss så kloka att vi också kan förändra sådant som utgår från vår egna egoism. Låt strömmar av levande vatten rena vår själ och fylla oss med liv. Amen