loga vallakyrkan - Kopia_redigerad-4

Historik

DEGERFORS MISSIONSFÖRSAMLING
På 1860-talet började en ny tid för Degerfors. Brukets industriella utveckling tog ett steg framåt En ny hytta invigdes 1862. Nordvästra Stambanan. byggdes och Rallarna och  Bruksarbetarna tålde inte varandra. Krogliv, utsvävningar och vilda slagsmål följde i rallarnas spår.
Moralisk och social förvildning, kännetecknade tillståndet i Degerfors på 1860 och 1870-talet. En omskapande kraft  behövdes, men var skulle man finna den? Det kyrkliga livet låg nästan nere p.g.a. att Degerforsarna hade långt till kyrkan som då låg i Karlskoga. Det var endast vid begravningar och dopförrättningar samt den sedvanliga nattvardsgången någon gång om året, som man kom i beröring med kyrkan och prästen.

På hösten 1867 slöt några av "läsarna" sig samman och bildade Degerfors Missionsförening. Varje husfar som anslöt sig till föreningen fick lova att betala 5 kronor per år till verksamheten. Kvinnorna bildade syförening och gav därmed missionsförsamlingen sitt stöd. Nu fick Degerfors mera regelbundet besök av predikanter. Söndagsskolan kom igång och Missionsförsamlingen hade framgång i sitt arbete.
    Folkväckelsen drog över landet och blev av stor betydelse även för Degerfors. Särskilt vintern 1876-77 var väckelsen genomgripande. En yngliga och juniorförening bildades 1877.

BETLEHEMSKYRKAN
1881 ombildades Degerfors Missionsförening och fick namnet Degerfors Missionsförsamling. År 1905 anställdes den förste pastorn och församlingsföreståndaren. Under åren har 15 personer innehaft denna tjänst. Medlemsantalet steg från att först vara 9 personer till som mest 234. Möteslokalerna var då Banvaktstugan på Berget, snickarkasernen i Kvarnhagen, skolsalen på Bruket och medlemmarnas hem. Det första egna missionshuset invigdes den 19 okt. 1884. beläget i Jannelund, där missionskyrkan låg fram till 1979. Missionshuset var 50 fot långt och 35 fot brett. År 1905 invigdes den pampiga Betlehemskyrkan som senare ombyggdes och fick namnet Missionskyrkan.
År 1972 meddelade kommunen att tomten där Missionskyrkan låg skulle användas till annan bebyggelse. Den nya tomten blev, efter många diskussioner, Kanadaskogen, där kyrkan nu ligger.

VALLAKYRKAN
Vår vackra och ändamålsenliga kyrka, Vallakyrkan, byggdes 1979.  Åke Ring har beskrivit bakgrunden till kyrkans tillkomst med de olika samtal som försiggick det för församlingen stora och svåra beslutet, att vara tvungna bygga en ny kyrka:

"I början på 1970-talet  fick Degerfors Missionsförsamling uppgifter om att genomfarten i Degerfors skulle ändras. Det beskedet oroade många församlingsmedlemmar. I församlingsstyrelsen skedde samtidigt en del förändringar. Åke Ring, som varit sekreterare i flera år – fick överta ordförande-uppdraget efter Ingemar Ansgar, som med sin familj flyttade till Tibro.  Samtidigt stod alltså församlingen inför en stor och oviss uppgift när den nya genomfarten innebar att ett antal fastigheter skulle rivas. Missionskyrkan kunde inte få vara kvar och det innebar med andra ord att en ny kyrka måste byggas. Det gjorde många församlingsmedlemmar bestörta. Man ville vara kvar i den kyrka man lärt sig älska och vårdat väl.
Kommunens arkitekt Nils E. Larsson,  pastor Sven Holm, Erik Johansson och Åke Ring - undersökte var man kunde tänka sig en lämplig plats för en ny kyrka.  Bl.a. var området vid Agens skola intressant - eftersom skolan skulle rivas. Placeringen av den nya kyrkan var inte löst i en handvändning.
När Erik Johansson och Åke Ring samtalade med kommunalrådet Ragnar Jansson om  en lämplig tomt för en ny missionskyrka föreslog han att vi skulle slå samman frikyrkoförsamlingarna och bara ha en frikyrkobyggnad i Degerfors. Vi framhöll att om församlingarna arbetar sida vid sida men i egna kyrkolokaler når de ett större antal ortsbor än om de bildar en enda församling. Till sist köpte han det och efter en tid kunde vi föreslå församlingen den plats där Vallakyrkan ligger idag.
Det förslaget vann gehör både hos kommunledningen och inom Missionsförsamlingen. Flera studieresor till platser i norr och söder företog vi – och snart stod det klart för oss i Degerfors att arkitekten Janne Feldt i Karlstad ritat ett antal kyrkor i Sverige med en utformning, som skulle passa in på den kyrka vi ville
föreslå församlingen att bygga. Ett förslag, som  Janne Feldt haft med i en tävling för kyrkobyggnader kallade han för ” Det nya Jerusalem.”
Tankarna i det förslaget fick sedan ligga till grund för våra egna intentioner. Vi var överens om att allt skulle samlas under ett tak och vara lätt tillgängligt och att kyrksalen  skulle kunna utökas genom att vikväggar skilde de olika lokalerna åt. Församlingens  kyrka skulle bli en öppen kyrka för alla i vårt samhälle.  Vi tänkte även på att organisationer utan egna lokaler skulle se den nya kyrkan som en tillgång. Så löd församlingens beslut - och så har det ju blivit.
Vid sidan om planeringen för en ny församlingskyrka började ett insamlingsarbete. Sparbanken lovade att vara generös när det gällde att församlingsmedlemmar kunde ta lån i banken och sedan skänka  pengarna till en kyrkofond.  Många församlingsmedlemmar tog lån och överlät sedan  pengarna till kyrkobyggnadsfonden.
En dag kom en ung SMU-are  till Åke Ring  och sa att han i flera år sparat till körkort och en ny bil. Körkortet var avklarat men han avstod från att köpa den efterlängtade bilen. Han skänkte i stället de sparade pengarna till församlingens fond för den nya kyrkan. Åke blev djupt rörd när han hörde detta!

 HÄR LIGGER NU VALLAKYRKAN.
Det formella beslutet att bygga Vallakyrkan tog församlingen den 12/6 1978. Kyrkan var kostnadsberäknad till 5.235.500 kr. Arkitekt var Janne Feldt, Karlstad och byggnadsfirman Herbert Einarsson AB utsågs till byggare och totalentreprenör. Söndagen den 1/10 1978, efter gudstjänsten i Missionskyrkan, låste vaktmästare Henry Svensson kyrkan och gudstjänstbesökarna promenerade till Kanadaskogen för första spadtaget till den nya kyrkan.
Helgen 31/8 - 2/9 1979 invigdes Vallakyrkan och byggnadskommittén överlämnade kyrkan till Församlingen med en större symbolisk nyckel med orden: ÖPPENHET, alla skall känna, GEMENSKAP, alla som besöker kyrkan skall mötas av en varm gemenskap, TRO, vår förhoppning är att genom församlingens verksamhet och budskap skall man finna en tro.

Några tankar om väven i Vallakyrkan och dess tillkomst.
Valet av motiv, en vindlande väg genom ett berglandskap, tyckte jag kunde passa i Vallakyrkan med bergslagsnatur omkring. Vägen symboliserar vår livsvandring mot ett fjärran mål. Bergen är de hinder och svårigheter som möter oss under livet Till ledstjärna vid vandringen valde jag ett hjulkors. Jag upptäckte att detta redan fanns på kyrkans tak och valet kändes därför riktigt. Jag har försökt komponera in vävnaden i kyrkorummet. Horisontlinjen sammanfaller med fönstrens underkant. Färgerna är valda att passa i omgivningen. Det gröna i järnpelarna återkommer t. ex. i de veckade bergen.
Birgitta Algesten, Textilkonstnär

Ett stort arbete för damerna
Det hela började med att kören gjorde en sångarresa till Värmskog. Vid besök i Tallåskyrkan, Edane fanns där en vävnad komponerad av Birgitta Algesten. Många tyckte om den och trodde det skulle passa i Vallakyrkan, eller något i samma stil. Birgitta Algesten kontaktades och kom till Degerfors för att se på kyrkan och på plats göra sig en uppfattning om vad som skulle kunna passa. Efter någon vecka kom en skiss som så småningom antogs.
    Frikyrkliga studieförbundet kom in i bilden och ordnade med en färg och vävkurs. Vi lyckades tigga ihop bl. a. 60 lakan. Inger Öhrn kom från Örebro och lärde oss de mystiska batikfärgerna. Detta skedde i Anna-Lill Badners källare. Ann-Lill hade nämligen en tvättmaskin som kom bra till pass. Inte helt utan möda förvandlades de 60 lakanen till ett underbart material att väva vår planerade kyrkväv av. Långa kvällar gick fort och snart kunde vi börja riva och klippa lakanen. Det gjorde vi här i vårt (Hallströms) hobbyrum, och oj vad det dammade. Sedan varpades det och den 26 april 1982 var vi sex damer som drog på denna stora vävrumpa, och Maj-Britt Hallström och jag solvade till sena kvällen. Det blåste och ven runt gamla skolan i Strömtorp där detta konstverk blev till.
    Ingrid Johansson och jag började kl. 9 med skedning upp, fram och nedknytning och till middagen kunde vi  konstatera att vi åstadkommit 20 cm. Vi var mycket stolta över bedriften och dagen hade gått jättefint. Vi var också lite trötta. Nästa dag skulle vi försöka oss på konsten att få fast mönstret under varpen, det går nog inte utan huvudbry. Det gick inte så bra. Det visade sig att vi var tvungna lyfta upp det till varpen för varje inslag. Men det löste sig så småningom. Vi fick godkänt av Evy Björk och Kerstin Leandersson, de är som bekant skickliga väverskor.
    Ute regnade det och blåste för fullt, lite kyligt men vi sparade på värmen. Marianne, Ingerid Johansson och jag kämpar vidare. och nu har vi fått 135 cm. Greta Stenbom kom med efterlängtat kaffe och flera damer kom och beundrade vårt arbete.
         

Lärjungar Skulptur i Vallakyrkan. Inköpt till kyrkans invigning 1979. Konstnär Lisbeth Bondesson Frantzen, Karlskoga (1922-1992)

Batiktavla
Konstnär Inger Örn, Örebro. Skänkt till församlingen.

Historisk tillbakablick.
Berättat  på Jubileumsfesten i Vallakyrkan 2/9 2017 av Anna-Lena Sandell,
församlingens ordförande.
 

Det första egna Missionshuset invigdes 1884 i uppväxande tätorten Jannelund.