DEGERFORS MISSIONSFÖRSAMLING - VALLAKYRKAN
     På 1860-talet började en ny tid för Degerfors. Brukets industriella utveckling tog ett steg framåt En ny hytta invigdes 1862. Nordvästra Stambanan. byggdes och Rallarna och  Bruksarbetarna tålde inte varandra. Krogliv, utsvävningar och vilda slagsmål följde i rallarnas spår.
     Moralisk och social förvildning, kännetecknade tillståndet i Degerfors på 1860 och 1870-talet. En omskapande kraft  behövdes, men var skulle man finna den? Det kyrkliga livet låg nästan nere p.g.a. att Degerforsarna hade långt till kyrkan som då låg i Karlskoga. Det var endast vid begravningar och dopförrättningar samt den sedvanliga nattvardsgången någon gång om året, som man kom i beröring med
kyrkan och prästen.

     På hösten 1867 slöt några av "läsarna" sig samman och bildade Degerfors Missionsförening. Varje husfar som anslöt sig till föreningen fick lova att betala 5 kronor per år till verksamheten. Kvinnorna bildade syförening och gav därmed missionsförsamlingen sitt stöd. Nu fick Degerfors mera regelbundet besök av predikanter. Söndagsskolan kom igång och Missionsförsamlingen hade framgång i sitt arbete.
     Folkväckelsen drog över landet och blev av stor betydelse även för Degerfors. Särskilt vintern 1876-77 var väckelsen genomgripande.
 En yngliga och juniorförening bildades 1877.

Degerfors hembygdsförening har vänligen låtit Degerfors Missionsförsamling
använda denna bild som dokumentation till församlingens hemsida


 

Betlehemskyrkan invigdes 1907. Den låg på Storgatan 7.
                                                                                                                                               Foto: Eric Venström
BETLEHEMSKYRKAN
     1881 ombildades Degerfors Missionsförening och fick namnet Degerfors Missionsförsamling. År 1905 anställdes den förste pastorn
och församlingsföreståndaren. Under åren har 15 personer innehaft denna tjänst. Medlemsantalet steg från att först vara 9 personer
till som mest 234. Möteslokalerna var då Banvaktstugan på Berget, snickarkasernen i Kvarnhagen, skolsalen på Bruket och
 medlemmarnas hem. Det första egna missionshuset invigdes den 19 okt. 1884. beläget i Jannelund, där missionskyrkan låg fram
till 1979. Missionshuset var 50 fot långt och 35 fot brett. År 1905 invigdes den pampiga Betlehemskyrkan som senare ombyggdes
 och fick namnet Missionskyrkan.
År 1972 meddelade kommunen att tomten där Missionskyrkan låg skulle användas till annan bebyggelse. Den nya tomten blev,
efter många diskussioner, Kanadaskogen, där kyrkan nu ligger. 

HÄR LIGGER NU VALLAKYRKAN.
 Det formella beslutet att bygga Vallakyrkan tog församlingen den 12/6 1978. Kyrkan var kostnadsberäknad till 5.235.500 kr. Arkitekt
 var Janne Feldt, Karlstad och byggnadsfirman Herbert Einarsson AB utsågs till byggare och totalentreprenör. Första spadtaget togs
 efter gudstjänsten söndagen den 1/10 1978.
     Helgen 31/8 - 2/9 1979 invigdes Vallakyrkan och byggnadskommittén överlämnade kyrkan till Församlingen med en större symbolisk nyckel med orden: ÖPPENHET, alla skall känna, GEMENSKAP, alla som besöker kyrkan skall mötas av en varm gemenskap, TRO,
vår förhoppning är att genom församlingens verksamhet och budskap skall man finna en tro.   
     Söndagen den 1/10 1978, efter gudstjänsten i Missionskyrkan, låste vaktmästare Henry Svensson kyrkan och gudstjänstbesökarna promenerade till Kanadaskogen för första spadtaget till den nya kyrkan.


Mycket folk hade samlats till "Första spadtaget"
 


Kören sjöng under ledning av Åke Källén.
 


Ett stort pressuppbåd hade samlats.

 

       


Församlingens dåvarande ordförande Hans Sköld tar här "Första spadtaget" till Vallakyrkan.  De som kollar att allt går rätt till är K. G. Lindkvist, Paul Stolpe och Pastor Alvar Värmå.
TILL SIDANS BÖRJAN

HISTORIK FÖR FRITIDSGÅRDEN KVARNBERG.
 

Fritidsgården Kvarnberg som den ser ut 2009

Som Fritidsgården  ser ut från sjösidan
   

Midsommarafton 1957 var Åke Källén och hans fru Anna-Lisa tillsammans med Asta och
 mig ansvariga för serveringen på Kvarnberg. Tro mig när jag säger att det bara var vi  fyra,  som tillbringade den  midsommaraftonen ute på Kvarnberg! När vi kom hem den kvällen sa min Asta att jag skulle ta fram det program med folklekar jag använt på
Kävesta Folkhögskola och på Seminariet i Karlstad. På en nyckelring hade jag kort
med de bästa folklekarna. Jag lydde Asta och nästa midsommar och de följande åren
var det trångt runt midsommarstången – och roligt hade vi. En del av er  var nog ”små hoppande grodor” skulle jag tro.  Efter midsommarfirandet  på Kvarnberg drog vi upp
till Ramshöjden  för att se solen gå upp i öster.
-*-
I SMU-s ungdomsråd där Nils Ahlgren var ordförande, började vi känna ett stort behov
 av en bättre anläggning ute vid Kvarnberg och vår egen arkitekt Nils E. Larsson var
lätt att övertala. Han ritade det som idag är Fritidsgården Kvarnberg. Ett stort antal
 frivilliga såg till att distriktsföreståndaren Herbert Axelsson kunde inviga den nya
gården den 3 juni 1961. Kostnadsberäkningen var på 120.000 kr men med frivilliga
insatser och gåvor från ex. Allmänna arvsfonden, Degerfors Järnverk och Degerfors Kommun samt SMU-s Kvarnbergsfond på 15.000 kr - så blev vår skuld när Kvarnberg
 var klart endast 17.000 kr. När församlingens sekreterare Erik Johansson och jag
besökte disponent Åkerhjelm på Järnverket för att anhålla om bidrag så frågade disponenten hur mycket vi hade tänkt oss få. Den frågan var vi inte beredda på så vi sa
 att vi är tacksamma för varje bidrag. Då genmälde Åkerhjelm att vi säger väl 10.000
kronor då. Omräknat i dagens penningvärde var det en ansenlig summa. Erik och jag
blev mer än glada och med lätta steg lämnade vi Brukskontoret. I det frivilliga arbetet
ingick något vi kallade för ”kvinnodiket.” Man kan undra vad det var. Jo, namnet kom
därav att det var mest  kvinnliga ungdomar och församlingsmedlemmar, som från en ledning nära vattenverket grävde ett 700 – 800 m långt dike för  en vattenledning till Kvarnberg. De boende i närheten fick koppla på sig till den ledningen och därmed fick också våra grannar friskt och gott dricksvatten. En söndagseftermiddag då Asta och jag skötte dagserveringen kom det några bilar och när de parkerats kom det ett gäng glada ungdomar och beställde kaffe, bröd och tårta. När de var klara frågade de om de fick använda volleybollplanen. De fick en boll och sen var det full rulle! Innan sällskapet
åkte skrev de in sig i gästboken och vi såg då att vi hade haft Little Gerhard och hans populära grupp på besök. Sånt händer inte var dag. En annan gång hade vi Paul
Sarwe, Gunnar Nordahl och en grupp DIF-are på besök. Det blev en spännande berättarkväll. Här skulle man kunna räkna upp en mängd artister, som gästat
Kvarnberg. Endast några kan nämnas här: Artur Eriksson, Jan Sparring, Göran Stenlund
och Börge Ring - förutom alla körer som gästat fritidsgården. Börje Ågrens kvällar med olika kändisar glömmer vi inte. Bl.a. fick vi bekanta oss med Johnny Nilsson -
en trevlig VM- och OS –hjälte på skridskor.       

                                                                                       Denna historik lämnad av Åke Ring 2009.